För ett par veckor sedan såg jag för första gången denna ört i min hemmabutik, trots att det är en väldigt gammal ört som länge odlats i Sverige. Nyfiken som man kan bli så började jag söka information om vad det är för växt och vad man har den till. Hos Gurresta trädgård kan man läsa att det är en ettårig ört som är sprängfylld av vitaminer, mineraler och även omega-3-fettsyror. En riktig superfood alltså! Den här örten kan man odla själv och man plockar skotten – nya kommer vartefter och med lite omsorg kan man skörda från sin planta en hel sommar. Gissa om den kommer att finnas på min balkong nästa sommar!

Vad kan man ha den till? Man kan äta både bladen och stjälken. Smaken är syrlig, – ”gräsig” sa min mamma. De är lite gurkaktiga i konsistensen och synnerligen fräscha och krispiga. De kan ätas råa, stekta eller kokta. Googlar man portlak recept hittar man många kombinationer med chèvre, pumpakärnor och honung (låter gudomligt gott!). Det ska jag testa nästa gång. Idag har vi provat portlak på tre sätt; stuvade, i sallad och i en tsatsiki-röra.

Tsatsiki-röran gjorde vi av stjälkarna. Bara att hacka fint, riva eller pressa lite vitlök och blanda med yoghurt, salt, peppar och ev lite mynta. Väldigt knaprig och fräsch röra som passar till både fisk och kött.

Det ser inte mycket ut på bilden, men det var riktigt, riktigt gott! Stuvningen gjorde vi av portlak-bladen. Lite (en rejäl klick faktiskt) smör i en traktörpanna där de bladen fick svettas lite, sedan pudra på med mjöl och låta det sugas in och sedan hälla på mjölk. Vi hade också i en liten skvätt färsk grädde på slutet för att ge stuvningen en extra skjuts. Vi kryddade med nymald muskot, salt och svartpeppar. Mumsfillibabba alltså!

Vi provade också portlak i salladsform. Här använde vi både bladen och stjälkarna som hackades fint och sedan blandades med finstrimlad röd lök, salt, en aning flytande honung, vitvinsvinäger och en schysst olivolja. Yummie!