by Lisa | jan 18, 2014 | Bloggen
En ”souk” är en marknadsplats där allt mellan himmel och jord säljs. Det är ett kommersiellt kvarter – ofta flera kvarter. Det finns små-soukar och så stora så att man lätt irrar bort sig. En del soukar är under bar himmel, andra en blandning av butiker och små stånd som står på gatan. Vissa har enkla tak som skydd för regn och sol. Det finns också höga våningshus med köpcentrum som kallas för souk.
Från början låg souken utanför städerna där in- och utresande kunde både köpa och sälja olika produkter. Idag är souken en central plats med mycket trafik och boende runtomkring. Souken är också en central knutpunkt, där möten och kontakter knyts i vänskap eller för affärer.
En souk är ofta kategoriserad i varor, skobutiker t ex ligger ofta vägg-i-vägg, liksom mattbutiker och kvinnokläder. Ett kvarter kan vara inriktat på vvs-artiklar och nästintill ligger stråket med köttmarknaden.
Det är en salig blandning och som du förstår och kommer att se kan man köpa allt möjligt i en souk. Guld, leksaker, skönhetsprodukter, mattor, skor, tyger, höns, frukt, kött, geymar, dadlar etc etc.
Det är en upplevelse att besöka en souk i södra Irak och känslan är unik i jämförelse med andra soukar i mer turistvänliga områden som t ex Dubai, Kuwait och Sharja.
Är det dyrt i souken? Beror lite på vad man köper. Vuxenkläder är dyrt. Det finns både bra kvalité och lite sämre. Men det mesta är överlag ganska välsytt. Barnkläder är desto billigare. Guldpriset ligger några kronor under. Väskor och skor är billigt, liksom mat, kryddor och sötsaker. Självklart finns det mängder av krafs gjort i plast som kostar knappt några kronor och går sönder i samma stund man använder det. Precis som en riktig souk ska vara!
Klädseln då? Kvinnorna i södra Irak har alla sjal. Jag såg inte en enda kvinna utomhus som inte bar sjal. De allra flesta bär den irakiska abayan, som är ett specialsytt plagg som ”hängs” på huvudet och fästs med gummiband under haken eller i nacken. De som är vana klarar sig utan säkerhetsanordningar. Abayan går ända ner till marken och ofta släpar den i marken. Jag fick min tillsydd i Iran och hann få lite övning innan vi landade i Irak. Känslan är speciell när man bär plagget och det kändes också tryggt som svenska. Även om mitt ansikte avslöjade att jag inte hörde hemma där, kunde jag någorlunda smälta in anonymt bland människor. Då lyftes det nog mer på ögonbryn när vi kom dragandes med barnvagn och våra ljushåriga barn.
Männen har också dresscodes, om än inte lika hårt hållna. Många män bär en dishdashe, en lång klänning som finns i både ljusa och mörka toner, antingen enfärgade eller i väldigt diskreta mönster. Ofta bärs en kavaj över dishdashen. Ett annat plagg som många män bär ihop med dishdashen är den traditionellt manliga sjalen (”schmaugh”). Du känner säkert till Palestinasjalen – Irak har en precis likadan med skillnaden att färgerna är svarta och vita. Sjalen kan vikas på flera olika sätt och hålls fast på huvudet med hjälp av en ”eqal”. Eqal påminner om ett mycket styvt rep, men kan vara både av lindat snöre och i plast. Ändarna överlappar varandra och bildar en ring som läggs på huvudet och på så sätt håller fast sjalen.
Ja, nu ska jag inte babbla mer, utan bjuder på några bilder från vår resa. Korten är tagna från två souker som vi besökte, Shough al Shouk och från Nasriyah souk.
by Lisa | okt 31, 2013 | Bloggen
Träskmarkerna vi besökte (vilket orättvist namn på en plats som är så vacker) var en av de platser vi besökte som jag minns starkast (kan du läsa om här). Ett annat starkt minne är frukt- och grönsaksmarknaden som ligger i anslutning till centrumet av Souq el Shough.
På frukt- och grönsaksmarknaden trängs bodar med pyramidlastad frukt och högar av grönsaker. Det är färgstarka och lite dammiga grönsaker som säljs.
Grönsakerna och frukterna är på riktigt solmogna här. Men det enda som egentligen odlas i Irak är tomater, mycket importeras från Iran och tidigare från Syrien.
På 70-talet låg det ett garage på den här platsen och under 80-talet byggde regimen en scen där man offentliggjorde beslut och firade viktiga datum. 2003 revs scenen och staten tog över och en marknadsplats anlades som man hyrde ut till intresserade.
Även gatan används för försäljning, i början och slutet sitter ibland äldre och unga kvinnor och säljer sådant de själva tillverkat eller plockat; geymar, sallad, torkad fisk mm.
Överallt möts man av unga pojkar med skottkärror som erbjuder sig att köra hem varorna mot ersättning.
Marknaden är en livad plats, försäljare ropar ut sina varor; ”Hamra” (tomater) och ropen blandas med trafikljud och av högljudda köpare och säljare som gör affärer.
De var många nyfikna ögon vi mötte. Vår familj såg ju inte precis ut som att vi var permanent bofasta med våra barns ljusbruna hårfärger och vår Phil & Ted-vagn. Jag såg en annan barnvagn under vårt besök i Nasiriyah. Kanske det beror på alla avlopp som ligger ovan gatan och de otroligt höga trottoarkanterna – det går oftast fortare att ta sig fram med ett barn på armen.
Kyckling/höns finns också till försäljning och på sina håll får man väl kalla de för frigående. 🙂
by Lisa | okt 15, 2013 | Fisk, Irakiska recept
Torkad fisk är en älskad rätt i södra Irak. Man äter den till lunch tillsammans med bröd, lök och grönsaker. Om du frågar en irakier vad det smakar svarar han gott! Jag skulle säga att den smakar salt, surt och papper.
Man äter masmota genom att man tar bitar av fisk och lök och lägger i en bit bröd och sedan doppar brödet i såsen från grytan (margat).
Många köper fisken färdigtorkad, andra torkar själv fisken hemma. Det luktar inte illa om fisken som man kanske kan tror, den luktar faktiskt inget särskilt i torrt tillstånd.
Att torka mat är den allra äldsta konserveringsmetoden och fisk som torkat håller mycket länge. I Norge är torkning en gammal tradition, i Sverige är nog lutfisken mest känd bland torkade fiskar.
Om du vill torka fisk hemma själv kan du räkna med att det tar minst tre dagar. Ta en torsk eller långa och vikt ut platt på rygg och rengör fisken noggrant. Gnid in hela fisken med salt. Värm ugnen till 180 grader och lägg fisken på ett galler i ugnen och låt den stå i 15 minuter. Stäng sedan av ugnen och låt fisken ligga kvar. Upprepa proceduren i två dagar. Därefter ska fisken vara redo att användas.
Ingredienser:
1 torkad fisk
1 hackad lök
1 hel lök
1 tsk gurkmeja
0,5 msk fiskkrydda
1 krm kanel
2 st noomi basrah (torkad lime)
1 hel oskalad vitlök
2 st lagerblad
salt & peppar efter smak
Så här gör du:
- Stek den hackade löken i några matskedar olja. Lägg i kryddorna och låt oljan öppna upp smakerna.
- Lägg i den torkade fisken och blanda runt med kryddorna. Häll sedan på kokade vatten så det täcker bra och lägg sedan i 1 hel lök, 1 hel vitlök, 2 st noomi basrah (torkad lime), 2 lagerblad. Salta och peppra efter smak.
- Låt koka cirka 60 minuter.
by Lisa | okt 14, 2013 | Bloggen, Fisk, Irakiska recept
Rubriken kanske inte är riktigt sann, jag har inte varit i hela landet. Men i de delar vi besökte hade få smakat lax och många kände inte till fisken. Dock importeras norsk lax till Mellanöstern.
När vi var i Kuwait fanns lax att köpa färsk i delikatessdelen i de större mataffärerna. Vi försökte få tag i en större bit för att ta med oss tillbaka, men laxen var dessvärre slut. Kanske lika bra det – med tanke på transportvägen tillbaka.
Irak har rikligt med vatten så fisk är ofta på menyn. En traditionell fiskrätt är Masgouf. Man använder gärna karp som man tillagar genom att sprätta upp magen på fisken och sedan vika ut sidorna och lägga den platt på ett speciellt grillgaller för fisk. Det här sättet att grilla fisk har rötter ända tillbaka till Babylonien.
Fisken marineras först med olivolja, salt, tamarind och gurkmeja och sedan placeras upprätt vid en eld där man t ex gärna använder ved från fikon-, apelsin- eller aprikosträd som hjälper till att ge den karaktäristiska smaken för Masgouf. (Längre ner finns en variant på tillagning du kan laga hemma).
Masgouf äter man med sallad, lök och bröd och avslutar gärna middagen med daddlar och te (chai).
Ingredienser (ca 6 personer):
2 fiskar hel vit fisk
2 finhackade lökar
2 finhackade tomater
3 pressade vitlökar
1 pressad citron
1 tsk curry
1 dl hackad storbladig persilja
2 msk matolja
3 msk tomatpuré
salt och peppar
2 torkade lime (noomi basrah)
tamarind (kan uteslutas)
Så här gör du:
- Dela fisken längs ryggraden men låt den vara hel och vikt ut den platt på ett fat. Ta inte bort skinn eller fjäll. Du kan ta bort huvudet om du vill. Tvätta fisken noggrant. Gnid in salt och citron på in och utsida.
- Starta en eld och ställ fisken upp på sidan i ett galler och placera den mot lågorna. När fisken är färdiggrillad, lägg den på ett fat och häll såsen över (eller häll i en skål bredvid).
- Har du ingen eld kan du pröva att grilla hemma. Sätt ugnen på 250 grader. Använd en ugnsform med grillgaller. Placera fisken på gallret och grilla i cirka 20 minuter. Ta ut och lägg upp på fat.
Såsen gör du så här:
- Värm olja i en stekpanna, lägg i löken och rör tills den blir glansig.
- Tillsätt salt och peppar efter din smak. Tillsätt vitlök och låt fräsa vidare någon minut.
- Dela på den torkade limen och ta bort frökapseln (som annars lämnar en besk smak) alternativt använd malen lime. Lägg i pannan tillsammans med tomatpuré och citronjuice (och tamarind), någon matsked olja samt curryn. Låt sjuda ungefär 5 minuter till såsen tjocknar.
by Lisa | okt 12, 2013 | Bloggen
I våras åkte hela familjen till Irak. Det var min första resa till Irak så jag var lite spänd på vad jag skulle få vara med om. Vår resa pågick i cirka två månader och vi hann med en hel del under den tiden. Ett minne som jag vill dela med mig av är när vi åkte till träsket i södra Irak.
Jag som är van att fiska sedan barnsben och har fått både snorgärs och haj på kroken ville gärna åka till vattnet och se omgivningarna och hoppet tändes att vi kanske skulle få åka båt.
En dag blev det bestämt. – ”Jalla, kom nu så åker vi.” Sagt och gjort. Jag, maken och fyra barn + en släkting klämde in sig i bilen och styrde kosan mot landet och träsket. Vi åkte söder om Shouq al Shough och såg palmträden tätna och floden Eufrat. Eufrat slingrar ända från Turkiet till Syrien och från Syrien till Irak och slutar till sist i Shatt al Arab som mynnar ut i Persiska viken.
Det är väldigt ”beigt” på landet. Vägar, hus och palmstammar har ungefär samma färgskala och allt flyter liksom samman, nästan som ett kamouflage. Det är bara gatuförsäljarnas varor och palmträdens gröna färger som sticker ut. Och floden Eufrats blåa toner förstås. Men det är ändå vackert, det är svårt att inte tycka om det.
Folket som lever här försörjer sig på fiske, fåglar, vass och papyrus. Vass plockar man och tillverkar enklare möbler och mattor som de sedan säljer. Man har också boskap – vattenbuffeln, (djamoze) som trivs bra i dessa fuktiga gräsområden och vi kunde också se dem simma mellan öarna för att beta av gräset.
Det är ett tungt liv med arbete från morgon till kväll. Männen är ute och fiskar och kvinnorna sköter om hem, barn och tar hand om mjölkningen av bufflarna.
Den båt vi fick åka ut med kalla för ”bellem” som också fungerar som ett transportmedel mellan öarna. De är långsmala som en kanot, men betydligt större och bredare. Vi var åtta personer i båten och visserligen satt vi på durken, men det hade kunnat följa med ytterligare ett par personer om vi suttit tätt.
Båtresan var på något vis surrealistisk. Där satt jag, i en båt, i Irak, i ett träsk, med mina fyra barn utan flytväst och visste inte vad som simmade inunder. Men det tog inte lång tid till jag kunde njuta av resan.
Båten gick inte i många knop, men det tror jag mest var av hänsyn till oss som satt i den. Mannen som körde oss hanterade båten otroligt säkert. Han satt med fötterna utanför båten, hade ena handen på motorn och en stör i den andra som hjälpmedel under resans gång.
Vi åkte runt mellan öar med hus och bufflar eller öar bara fyllda av vass. Ena stunden kunde det flyga upp fåglar och man hoppade till för att senare se bufflar stiga ned i vattnet för att ta sig vidare. Eller simma förbi båten lite coolt så där.
Trots att det ser soligt ut på bilderna och att det ändå nog var cirka 18 grader så blev det kyligt vid vattnet, lilltjejen frös och fick sitta hos ”ammo” och värma sig.
Folket här bor väldigt nära vattnet, vissa hus stod bara någon meter från strandkanten med ett enkelt vass-staket emellan.
En vacker byggnad vi såg på flera ställen är de som kallas ”modif” som betyder ungefär gäststuga. Vilket är precis vad det heter. Här tar männen emot gäster och dricker te eller äter middag. Det är nästan bara män som har tillträde till dessa byggnader. De är helt uppförda i lera och vass och är flätade på ett vackert mönstrat sätt.
Vi åkte båt någon timme och sedan vände vi tillbaka. Det var skönt att stå på land igen men känslan av upprymdhet från resan stannade länge hos mig den dagen. Det var en fantastisk upplevelse och jag är både tacksam att vår kapten tog sig tid och bjöd in oss och samtidigt tacksam för att vara ”safe” med barnen igen. Ungarna tyckte det var superhäftigt förstås.
